100215
Är det verkligen insidan som räknas?
Jag har länge funderat över vad som faktiskt är viktigast: insidan eller utsidan. Detta låter kanske som en dum fråga då det självklara, politiskt korrekta och allmänt vedertagna svaret är insidan. Men om man funderar lite mer över detta så blir svaret inte längre lika självklart. Utsidan är ändå det man ser först av en människa och skapar i min mening en mängd, medvetna eller omedvetna, uppfattningar hos omgivningen. En person yttre kan i vissa situationer fungera som en första ”gallring”. Bilden som ges blir självklart olika beroende på vem som är ”betraktaren” även om jag tror att många ”reaktioner” är gemensamma inom en given kultur. Om en person t.ex. är långhårig, har svarta kläder på sig, tatueringar och piercings så kommer denna person att uppfattas på ett särskilt sätt av omgivningen. Omgivningen kommer att göra bedömningar och dra slutsatser om personen utifrån den information som de har tillgänglig, vilket i detta ögonblick är utseendet. Detta är vad som kallas fördomar, och alla har vi fördomar oavsett om de ligger på ett medvetet plan eller inte. Fördomar har ju för den delen en viktig funktion i våra liv. Genom att skapa fördomar så slipper vi se varje människa som något helt nytt som vi måste komma underfund med, det blir lättare om vi kan kategorisera in dem i ett ”fack”. Denna informationsreducering är nog viktigare i dagens samhälle än någonsin tidigare. Då informationsflödet ökar borde också behovet av att kategorisera och skapa ordning öka.
Men om man lämnar fördomsdiskussionen åt sidan och antar att alla har fördomar så inser man ganska snabbt att ”utsidan”, eller ”utseendet” har en viktig roll i alla möten med andra människor. Med ”utsidan” kan man även räkna in det ytliga, det intryck som personen ger vid ett första samtal, hållning, doft, röst, dialekt osv. I exemplet ovan med den långhåriga och svartklädda personen så använde jag mig av en stereotypisk hårdrockare/knutte/punkare som modell, men jag anser inte att de yttre attributen behöver vara så ”extrema” för att vi ska fastna i uppfattningar grundade på fördomar.
I professionella situationer, där personer möts och utbyter tjänster blir detta verkligt intressant. En typiskt, och för många ångestfylld, situation är arbetsintervjun där man som arbetssökande vill göra ett så bra intryck på intervjuaren som möjligt. En annan situation är försäljaren som vill skapa förtroende hos kunden för sin produkt/tjänst. I båda fallen så kommer aktörerna sträva efter att verka så ordentliga, kunniga, motiverade och tillmötesgående som möjligt. Eftersom de flesta är medvetna om utseendets (utsidans) betydelse så kommer de anstränga sig genom att kanske klippa sig eller köpa nya kläder för att se så ordnade, ansvarsfulla och överlag funktionella ut som möjligt. Sannolikt kommer personen med det ordnade utseendet ha ett övertag i många professionella situationer gentemot ”hårdrockaren” redan innan någon av dem hunnit öppna munnen. Sen är det ju inget som säger att en person som klarar av att sätta på sig en skjorta och raka sig kommer att göra ett bättre jobb än någon annan, men han kommer antagligen i vart fall få möjligheten att uppvisa sin yrkeskompetens.
Så vad är det då som räknas? Utsidan eller insidan? Det är nog en fråga som inte riktigt går att ge ett definitivt svar på. Vad man dock bör tänka på är att man oftast enklare kan korrigera sin utsida än sin insida och att detta kanske inte är en så dum idé att göra vid arbetsansökan, kundkontakter och alla andra första möten.
